Återskapade kvinnoplagg från sent 1300-tal

Namn: Amica Sundström, 1:e antikvarie, textil, Statens historiska museers samlingsavdelning

Tidsepok: 1380-1400

Vad har du på dig?
Jag en särk sydd av linnetyg. Den är gjord av raka stycken med kilar. Den är sydd för hand och alla sömmar är fällda med dubbelt invikt för att tyget inte skall repa upp sig. Jag har sytt den här av ett tyg som var 150 cm brett. Men historiska plagg av den här sorten så har man utgått från tyger som har en smalare vävbredd, runt omkring 50-80 cm breda. Då utnyttjar man stadkanterna vid sömnaden och syr bara kastsöm över dom. Men på de platser där man har råa kanter på tyget, vid kilar och ärmar, så kan skräddaren eller sömmerskan dubbelfällt de sömmarna med. Det är för att öka hållbarheten och på så sätt livslängden på plagget. Min särk är egentligen onödigt lång, men det är på grund av att jag också delar den med min dotter som är längre än vad jag är. Skönast är att ha en särk som bara räcker till halva vaden för då snubblar man inte på den. Under den långärmade särken har jag en särk utan ärmar som är tajt i livet. Den hjälper till att hålla bysten på plats och fungerar som ett livstycke. För personer med stor byst kan det vara skönt att få lite extra stöd för bysten, men jag klarar egentligen utan. Den påminner mycket om en sportbh i överdelen, med snörning i sidan för att komma i och ur den. Och sen har den en påsydd kjoldel som sitter fast i nederkanten av ”sportbhn”. Den räcker precis under knät.

Som underdok har jag en Birgittahätta. Den är sydd med Heliga Birgittas hätta som förebild. Det finns många avbildningar på dessa i konsten men de bilderna är ofta från södra Europa. Heliga Birgitta bodde ju i Italien sista delen av sitt liv, så frågan är om det är ett klädbruk från Italien som hon har anammat eller om det var allmänt spritt över Europa, men att vi saknar avbildningar härifrån. Det vi vet är att man måste ha nån form av underdok, för att annars sitter inte dok och haklin kvar på huvudet. Man måste helt enkelt ha nåt att nåla i. Att nåla i håret räcker inte. 

Modellen på kjorteln är egentligen samma som särken men är ett hellångt plagg och den skall gå hela vägen ner till fötterna. Just den här modellen funkar rent tidsmässigt under hela medeltiden så jag skulle inte säga att det är ett modeplagg för just 1300-talet. Tyget är växtfärgat med krapp, det är färgat i ett efterbad så nyansen är lite ljusare än huvudbadet var. Den är handsydd med ullgarn och tyget är ganska tunt och repar sig lite. Det här är ju ett plagg som man tvättar mindre ofta än linneplagget så därför räcker det med en enkel fällning, sömmarna kommer inte att fransa upp sig.

På fötterna har jag ett par knäkorta damhosor. De består av två mönsterdelar, bendel och fotdel. Där bendelen räcker ner under hälen och utgör en del av sulan. Fotdelen ligger över ovansidan på foten och går ner under foten och även den är sulan. Det blir därför en söm under foten. Tyget är ett tunt 2/1 kypert som jag har valt för att det är smidigt, skönt och stretchigt. Det är inte det mest hållbara tyget men eftersom jag har växtfärgat det i ett koschenill-efterbad så har det krympt ihop lite. Därför tål det lite mer användning och slitage än det ofärgade tyget skulle ha gjort.

Nu, efter två år, är det dags att börja lappa dom. Dom börjar ge sig lite i tyget och jag ser nästan lite fram emot lappningen. Lappade och lagade plagg är väldigt rätt sett ur ett historiskt perspektiv men även ur ett miljömässigt och ett ekonomiskt perspektiv. Dessutom är det enklare att lappa än att sy nya, kanske är jag lite lat med. *skrattar*  

Jag har sytt den för hand med oblekt lintråd 35/2 och sömmarna är fällda åt ett håll. Fällningen är kanske en ren utsmyckning då tyget inte behöver detta, men det blir fint och prydligt avslutat. Jag sydde den här kjorteln då jag var ute och reste, utan tillgång till strykjärn, så det var också ett sätt att platta till sömmarna. Hade jag varit hemma så hade jag kanske pressat ner dom och låtit dom vara. Eftersom den blev väldigt precis i längd så fanns det inte någon möjlighet att fålla den i nederkant, utan att riskera att den skulle bli för kort. Istället har jag vävt med grön tvåtrådigt ylletråd en smal tuskaftsväv med bandgrind, där jag har låtit inslaget i bandet sys genom tyget i nederkant och på så sätt väv-sytt fast bandet på kanten. Det finns arkeologiska fynd av detta från Grönland men även från London. Det är också ett ypperligt sätt att till exempel renovera ett plagg som blivit slitet i kanten. Kantväven ger också lite stadga kring nederfållen och håller ut kjorteln lite så det blir ett snyggt fall på tyget. Det gör också att den inte så lätt snor sig om benen.

Halslinningen har en skoning av ett svart sidentyg som är nersydd med dubbla rader pricksöm.  Ideén på skoningen kommer från ett fynd från London och det är daterat till sent 1300-tal. Liknande lösningar finns också på fynd från Tartu i Estland. 

Jag har inget bälte på mig. Men om jag hade haft ett, så skulle det sitta i midjan på den röda kjorteln.

Hur är håret fixat?
Jag har inte jättelångt hår men det är tillräckligt långt för att göra två flätor vi tinningarna. Flätorna är uppsatta så det blir ett par kringlor vid varje sida, fast i mitt fall väldigt korta. Jag har det för att är en modegrej vid just den här tiden, det kallas för apgungor på 1300-talet, men det är också för att Birgittahättan inte skall glida av. Dom hjälper till skapa lite volym så hättan inte glider iväg.

Vet du hur lång tid det har tagit att sy dina kläder?
Hur lång tid mina saker har tagit?? När man håller på med den här hobbyn vill man helst inte prata om tid. Man jag kan säga att jag inte förvarar grejerna i källaren. Det är otroligt många timmar nerlagt i mina kläder. Jag får lite fortfarande ångest när jag tänker på den dagen då min väska med mina medeltidskläder försvann. Innan jag fick tillbaka den så försökte jag summera hur lång tid de olika delarna hade tagit att producera och om jag skulle hinna sy en ny uppsättning innan nästa evenemang. Tanken på tiden var svindlande, jag insåg att jag inte skulle kunna tillverka nya saker på lång tid framöver. Jag blev tvungen att räkna ut ett försäkringsvärde på de fyra uppsättningar kläder som fanns i väskan också. Det landade på ungefär 100.000 kronor för bara kläderna.  

Var hittar du material till dina kläder?
Hobbyn angränsar till saker jag har jobbat med tidigare, så jag har tillgång till många större tyggrossister. Men nuförtiden finns det bra återförsäljare av tyger. Många företag har bra grejer och alla finns på nätet. Till exempel Medeltidsmode, Handelsgillet, Historiska rum, Historical textiles och Naturtuche för att nämna några av många. 

Vad är svårt?
Det svåra är att begränsa sig och verkligen bestämma mig för vad jag skall göra. Men det är också det som är det roliga, att det finns så många val och att det hela tiden leder till nya frågor som jag vill hitta svar på. För mig har det, bland annat, betytt att jag börjar funderar över färger på textilier. Jag ville lära mig mer om dom historiska färgerna och då började jag växtfärga mina egna tyger. Det blir lätt stora och tidskrävande projekt och det är lätt att ambitionen äter upp tiden och så gör man ingenting istället. Att behålla lusten att göra är viktigare än att det blir 100% historiskt rätt.

Vad är lätt?
Det är lätt på det sättet att det inte handlar om speciellt avancerade tekniker. Och eftersom det är en hobby så är den ofantligt luststyrt. Det är också lätt när det finns ett tydligt mål att bli klar i tid till, om man vill vara med på ett speciellt evenemang. Jag funkar bäst om jag har en deadline. 

När använder du dina saker?
Jag använder dem på historiska evenemang där det är en klädkod. Men jag använder också mina kläder som en kunskapskälla för att skaffa mig förståelse för textilhantverket och för hur plagg tillverkats och slitits och för vilken funktion de har haft. Det här har jag stor nytta av i mitt jobb, då jag jobbar med historiska textilier. Eftersom jag analyserar mycket textil i jobbet och gillar att pröva själv för att förstå vad jag ser, så har mina erfarenheter av att tillverka plagg på historiska sätt, ökat min förståelse för vad jag ser i de arkeologiska fynden. Jag använder också kläderna i förmedlingssyfte av historia och även en del i kursverksamhet.

Vad är roligast med din hobby?
Att träffa andra som är intresserade av samma saker och som också gillar att hantverka. Genom att träffas och diskutera vad man håller på med, så utvecklas jag och min kunskap ökar. Jag älskar att lära mig nya saker. Jag är vävare i grunden men har mycket tack var den här hobbyn också utvecklat mina kunskaper om broderi, växtfärgning, lädersömnad, svarvning, nålbindning, brickvävning, korgflätning, hattmakare, spånad och täljning.

Det är fantastiskt kul att se det som man skapar och tillverkar. Att kunskapen om historia inte bara stannar på ett teoretisk plan. Genom att sammanföra teoretisk kunskap med praktisk kunskap så får vi en djupare förståelse för historia och hantverk. När många gör detta samtidigt så skapar vi en gemensam illusion och då kan det kännas som en tidsresa, på riktigt. 

Tack Amica för att du delar med dig! 
Maria Neijman- Slöjd Stockholm

HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från Vikingatiden
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från 1680-talet
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från 1890-talet