Återskapade kvinnoplagg från 1808

Namn: Magdalena Fick, museiassistent på Skansen  

Tidsepok:
1808  

Social status på dina kläder: Soldathustru

Vad har du på dig?  
Underst har jag en särk i vitt linne, den är handsydd med lintråd, tyget är från ett gammalt linnelakan. Jag handsyr alla mina kläder till denna tidsepok eftersom symaskinen inte är uppfunnen 1808. Särken består av raka stycken med en djup urringning både fram och bak. Ärmarna är långa så de räcker till armbågen. Under ärmen har jag satt i ett fyrkantigt ärmspjäll för att ge särken större rörlighet. I sidsömmarna har jag infogat en kil därför att särken behöver vara vidare längre ner så jag kan gå, och springa om det behövs. Särken räcker till knät, den behöver inte vara längre. Om man gör den längre så går det åt mycket mer material och är den lång så tenderar den att suga upp markfukt vilket gör den blöt och smutsig i onödan.

Jag borde också haft på mig en korsett ovanpå särken, men den har faktiskt inte hunnit bli klar än. Jag jobbar på den och hoppas att den hinner bli klar till nästa vecka då jag skall åka på evenemang i Stralsund.

Ovanpå särken har jag också en slät underkjol i bomullstyg. Den knäpps med en knapp bak i midjan.

Klänningen är handsydd, med vaxad lintråd, av ett ljusgrått tunt ylletyg och den är fodrad i livet med linne. Kjoldelen är ofodrad. De vävda banden som knyts runt livet är av bomull och linne. Själva bröstdelen på klänningen hålls uppe med två mässingsnålar, det kanske låter konstigt men det är faktiskt så det var på den tiden.

Sjalen är en tunn bomullssjal. Den viks dubbel till en trekant och läggs över nacken och över bröstet och stoppas ner i halsringningen på klänningen.

På fötterna har jag ett par vita stickade strumpor av ylle, just dom här är faktiskt köpta. Strumporna hålls uppe med hjälp av strumpeband av växtfärgt tyg, som min kompis har färgat rött med krapp.


På huvudet har jag en liten hätta av linne. Den ser lite ut som en sådan där dekoration man kan se på vissa syltburkar, och därför går den skämtsamt under namnet syltburksmössan. Hättan är påsig över frisyren bak på huvudet och sedan är själva “påsen” fastsydd mot ett brett band som ligger över hårfästet och utanför det så är det en påsydd volang. Över det breda bandet på hättan så har jag ett rosa sidenband som jag knutit i en rosett på hjässan. Över klänningen har jag sedan ett förkläde. Förklädet är ett vitt linneförkläde med ett knytband i midjan.
Det är nog allt jag har på mig, utöver skorna. 

Vad är det för material?  
Det är uteslutande naturmaterial: linne, ylle och lite bomull och siden.  

Hur har du jobbat med dina kläder?

Jag sydde särken först. Särkar ser nästan likadana ut från vikingatid fram 1800-talets slut. Det händer liksom inte så mycket med modellen, så det var enkelt då jag inte behövde fundera vidare mycket över konstruktionen. Just den här särken använder jag även till mina 1700-talskläder. När särken var klar startade jag med klänningen. Den tog lite längre tid eftersom jag ägnade ganska mycket tid åt att leta fakta om snitt och modeller. Mönstret har jag ritat själv men har självklart utgått ifrån historiska sådana. Det var en del försökande innan det blev som jag ville, jag är fortfarande inte riktigt nöjd med den, utan ska någon gång sy om den lite.

Inspiration? 
Jag har inte återskapat mina plagg från en speciell bild eller ett original, utan mer gjort trovärdiga kläder från tiden. Jag har tittat på många målningar och tryck men också på en stor mängd bevarade kläder. Det finns många klänningar från den här tiden bevarade i flera olika museers samlingar, så det var väldigt hjälpsamt när jag skulle sy mina plagg. Det har blivit många timmars surfande i olika databaser. Här är exempel på Georges-Jacques Gatines bilder. De är så klart från Frankrike. Att hitta svenska källor är svårare men också mycket roligare. Bland annat så älskar jag den här bilden. På klädfronten har jag kikat på den här, den är lite extra kul då den har tillhört en svensk släkt. Min klänning är kanske mest lik denna, även om mitt material är mindre fancy. Men den här är också snarlik i modellen.

Skor? 
De här skorna har jag köpt på Tradera. Jag letar där med jämna mellanrum för att hitta kängor utan dragkedja och med bara hål till snörningen. Jag undviker skor med hakar, de fastnar lätt i kjolen och då är risken att den går sönder. Givetvis det skulle vara kul att ha ett par historiskt korrekt tillverkade skor, men jag har inte unnat mig det än. De kostar ju en hel del och en sådan investering kanske kommer längre fram, men inte just nu. De skor jag har tycker jag faktiskt är trovärdiga i sin stil, dock skall jag byta skosnören. Eftersom jag har en lång klänning är inte skorna i fokus. Jag brukar försvara mina moderna skor med; Att om någon hamnar så se de mina skor, då har de andra problem, och hamnar jag så alla andra ser mina skor, då har jag andra problem.


Hur lång tid har det tagit dig att få ihop allt till denna
outfit
Det är en svår fråga. Jag syr lite då och då och bättrar på mina plagg eftersom, så jag vet faktiskt inte. Troligen inte så lång tid som det borde, eftersom jag av någon anledning alltid väntar in i det sista med att sätta gång. Ofta är det en lång resa till ett historiskt evenemang och man måste ju ha något att göra på vägen, eller hur?
 
Var hittar du material till dina kläder? 
Tygradarn är alltid påslagen och jag letar alltid tyger, just den här outfiten består ju av bland annat ett lakan från en loppis, men var ylletyget kommer från vet jag inte… Jag kanske köpte det då jag var i Paris.
 
Vad är svårt?
Att komma igång, i tid. En nära förestående deadline brukar hjälpa till med starten. Men också att släppa nutidsögonen och faktiskt ta in vad man ser och inte vad man tror att man ser. Det händer ofta att jag börjar på ett projekt, och halvvägs, eller när det är klart går jag tillbaka till inspirationsbilderna och då upptäcker jag detaljer som jag missat. Det kan vara hur något är fäst eller hur det är sytt.

Senast var det ett förkläde, jag har ett grovt randigt bomullstyg som skulle vara bra som förklädestyg, men jag har mest sett rutiga förkläden. Jag diskuterade det med en kompis och hon hade knappt sett några rutiga alls, utan tyckte alla förkläden var randiga istället. Vi tittade på inspirationsbilderna en gång till och nu visade det sig att var mest enfärgade. Med det fanns några randiga också, inte många, men de fanns. Kollade bilderna igen för att se vilken ledd ränderna på bröstlappen skulle gå åt, och då insåg jag att de flesta förkläden har inte någon bröstlapp alls, utan bara axelband. Så man måste gå tillbaka hela tiden och titta, man ser ständigt nya saker och detaljer!

Vad är lätt?
Det är nog att fålla. Det är bara att göra och jag behöver inte tänka på vad jag gör. Funkar bra i en bil eller på ett tåg.

Varför syr du historiska plagg från denna tid?
Jag har nog alltid tyckt om empiren. Gillar snittet på plaggen och givetvis stilen. Dessutom så tycker jag väldigt mycket om utmaningen med att lösa mönsterkonstruktionen.
 
När använder du dom?
Jag är med i en grupp som sysslar med historiskt återskapande, Anno 1808 – Uplands Regemente. Därav det något nischade årtalet 1808. Vi återskapar strid och livet runt hären i tältförläggningar under Napoleontiden. Så blir det mest användning på evenemang som återskapar slagen under just tidigt 1800-tal. Bland annat har jag varit med på reenactment (återskapande) evenemang i Leipzig, Stralsund, Waterloo, men också på kortare evenemang i Sverige. 

Tack Magdalena för att du delar med dig! 
/ Maria Neijman, Slöjd Stockholm

HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från Vikingatiden
HÄR kan du läsa mer om återskapade plagg från sent 1300-tal

Om skribenten

Maria Neijman

Maria Neijman arbetar som hemslöjdskonsulent för barn och ungdom på Stockholms läns museum/Slöjd Stockholm

close-icon