Besöksmål: Skeviks kvarn och grotta
Grundrester av en kvarn – historien om Skevikarna
Av Skeviks kvarn återstår grundrester invid en vattenfåra där det åtminstone periodvis inte fanns något rinnande vatten. Längre upp i terrängen finns alltjämt en bäck, samt omgivande sankmarker. Området där kvarnen tidigare låg ligger en bit in i skogen. Strax invid passerar Värmdöleden, en markerade vandringsled. Resterna är lite svåra att upptäcka, men desto mer spännande att få syn på! I närheten ligger också istidsklyftan Skeviks grotta som används av bergsklättrare och som en plats för grillning och friluftsliv bland närboende.
Tillkomsten av Skeviks kvarn är oklar. År 1754 fanns enligt noteringar ingen kvarn i trakten, men 30 år senare, år 1787 hade flera kvarnar tillkommit, bland annat i Skevik. Vi kan alltså slå fast att kvarnen borde ha tillkommit i slutet av 1700-talet. Vid den här tiden innehades Skeviks gård, av ett pietistiskt samfund, ”Skevikarna”. Samfundet med sin kontroversiella tro hade efter landsförvisning fått en fristad på gården. Mellan åren 1746 – 1832 verkade sällskapet här och livet för Skevikarna beskrivs som hårt styrt och klosterlikt. De levde på frivilliga gåvor och kunde därför bespara sig kroppsligt arbete och att syssla med ”jordiska bestyr”. Understöd kom från förmögna svenska adelsfamiljer och även i Finland, Tyskland och Danmark fanns mäktiga beskyddare. De lär ha använt den närbelägna Skeviks grotta för meditation och samtal. Kring år 1790 avlöste intriger varandra och det rådde osämja mellan samfundets medlemmar. Då samfundet upplöstes år 1832 övertogs Skeviks gård av socknen, som där bedrev fattigvård.
På Johannes kyrkogård i Stockholm finns en minnessten från Skevikarna. Sällskapet ville inte befatta sig med några kyrkliga ritualer och betraktade den dödes kropp som ett kadaver. De avlidnas kroppar lär ha fraktats nattetid och avlämnats vid kyrkogården för att nästa morgon tas om hand av prästen och grävas ned på en särskild plats på kyrkogården.
