Dörrgångjärn

Medeltid

De äldsta dörrgångjärnen är de smidda gångjärnsbeslagen. De var långa och smala och hängdes upp på hakar i dörrkarmen. De hängde upp dörren, men bidrog även till att hålla samman dörrens plankstomme. 

1500–1600-tal

När den medeltida plankdörren på 1500-talet avlöstes av dörrar med ramverkskonstruktion, ersattes bandgångjärnen av vertikala gångjärn. Gångjärnen kunde vara enkla eller rikt utformade. De tidiga 1500- och 1600-talsgångjärnen hade både en dekorativ och en bärande funktion och återfanns i slott och herresäten. Här fanns två typer, dels så kallade bockhornsbeslag, dels genombrutna, dekorativt utformade rektangulära plattor, så kallade plattgångjärn. 

1700-tal

Plattgångjärn från det tidiga 1700-talet hade en pepparkaksliknande form, så kallat pepparkaksbeslag. Under århundradets gång blev plattgångjärnen enklare till sin utformning än tidigare. 

Under 1700-talet togs gångjärn i bruk som fälldes in i dörren och fästes i dörrens karm, så kallade stolpgångjärn. 1700-talets stolpgångjärn hade rikt utformade knoppar. 

1800-tal

Under 1800-talet fick stolpgångjärnens knoppar en enklare utformning. Vanlig var en modell med en knopp i form av en rund kula. Kring 1860–1870 kom knoppar med konisk form, en modell som fanns kvar långt in på 1900-talet. 

Under mitten av 1800-talet inleddes en omfattande fabrikstillverkning av gjutjärnsdetaljer och smidesbeslag. I äldre tider var det naturliga att återanvända och reparera de smidda byggnadsdetaljer som gått sönder. Hantverkskunnandet fanns nära till hands och det var enklare och billigare att laga än att låta nytillverka. Gångjärn före 1800-talets mitt var alltid handsmidda. Med det ökade utbudet av industriellt tillverkade produkter under 1800-talet byttes mycket av det äldre smidet ut.

Till garderober användes enkla ledgångjärn, handsmidda fram till mitten av 1800-talet, därefter maskinellt tillverkade. Efter 1800-talets mitt blev det vanligt att använda samma typ av stolpgångjärn till garderober som till fönster. 

1900-tal

Den koniska formen på stolpgångjärnens knoppar fanns kvar in på 1900-talet. Förenkling sker så småningom och stolpgångjärnen tillverkades sedermera utan knopp. 

 Teckningar: Okänd