Tapeter Efterkrigstiden

På 1940-talet följde en uppmjukning av funktionalismens stränga ideal, men den mjuka och ljusa stilen kvarstod och samtidigt fördes mer mönster in i tapeterna, gärna med naturalistiska motiv som blommor, insekter och fåglar. Vanligen var det fråga om mycket lätta och diskreta konturteckningar mot pastellfärgad botten. Formgivare var bland andra Carl-Axel Acking, Sven Hesselgren och Sigurd Lewerentz.
 
På 1950-talet utvecklades idén med tapet på en utvald fondvägg i rummet eller som en enkel panel. Dessa fondtapeter, med bland annat mönster av Matisse och Miró blev väldigt populära. Ett typiskt mönster från den här tiden var de så kallade molekylstrukturerna.