Tapeter tidigt 1800-tal, empir
Under det tidiga 1800-talet i samband med empiren förändrades tapetmodet och det blev modernt med enfärgade väggfält med bårder eller dekorativa detaljer i tryckta former. Ibland vändes den mönstrade omoderna tapeten och baksidan användes för att måla enfärgade fält med limfärg. Ovanpå klistrades urklippta dekorationsdetaljer eller bårder, gärna i form av draperiimitationer eller med antikiserande motiv som sfinxer, gripar och andra fabeldjur. Färgerna var ofta mycket starka och kontrasterade mot de enfärgade väggarnas milda pastelltoner. Ofta syns en kombination av målning och tryck. Bårderna, tryckta eller handmålade, syns bland annat i välbärgade bondgårdar. Ofta klistrades de på den snedställda taklisten, någon gång också i det papp- eller vävspända taket.
Redan under 1850-talet behärskades konsten att trycka tapeter med mönster i guld och silver, men den tekniken nådde sin verkliga popularitet först efter 1870. Innan dess användes gärna ultramarinblå tapeter i storbondgårdarnas festsalar, men i takt med att de blå tapeterna blev vanliga i torparköken övergick storbönderna i stället till tapeter med guldtryck.
En av 1800-talets mest älskade och långlivade mönstertyper är romberna. De syns redan i början av seklet men de blir riktigt populära under 1840-talet och lyckas bibehålla sin popularitet ända till 1890-talet. På grund av den långa populariteten är dessa tapeter väldigt svåra att datera. De flesta mönster är utförda med stående romber, men det finns även liggande. De förekommer i olika storlekar från fem centimeter och våder där det bara ryms två romber. De större mönstren blir särskilt populära på 1850- och 1860-talet.
