Golvlister, socklar och bröstpaneler

Golvlisten täcker skarven mellan golv och vägg. Golvlisten benämns beroende på hur hög den är som sockel eller fotsockel, fotpanel eller sockelpanel, bröstpanel eller högre panel. Golvlisternas profiler var utformade i sammanhang med dörr- och fönsterfoder och följer sin tids karaktäristiska utseende. 

  1600-tal

I de äldsta, enklaste miljöerna utgjordes golvlisterna av släta, handhyvlade socklar som ibland hade en liten profil längs med den övre kanten. I finare miljöer var det inte ovanligt med en låg sockelpanel med en rundad list upptill. 

1700-tal 

Den vanligaste sockeln, från och med 1700-talet, var en slät bräda med en karnisprofil. Denna typ av sockel utfördes i princip ända fram till 1930-talet då helt släta socklar blev moderna. 

Från 1700-talets mitt blev det vanligt med bröstpanel. En bröstpanel gick upp till fönsterbänkshöjd och var utförd som ett ramverk med fyllningar av trä. Fyllningarna hade olika utseende, beroende på tidsepok. Ibland ersattes fyllningarna av en slät panel.  
 
Den släta panelen tillsammans med en golvlist nedtill, och upptill avslutad med en så kallad mittelbandslist utgjorde en förenkling av bröstpanelen. Den släta panelen, mellan mittelbandslisten och sockeln, bestod vanligen av liggande, målade brädor. Den släta panelen kunde också vara pappersklistrad och målad som ersättning för finare paneler. Ytterligare en förenkling var att, över golvlisten, måla en bröstpanel. 
 
Hela väggpaneler av trä, så kallade boaseringar, förekom i mycket påkostade miljöer under rokokon (1700-talets mitt) och blev sedan allt vanligare vid 1700-talets slut.  

Exempel på golvlister, sockel- och bröstpaneler. Teckning: Åsa Lundström 

Snickeriers profiler. Teckning: Åsa Lundström 

Exempel på golvlister, sockel- och bröstpaneler. Teckning: Åsa Lundström