Byar

Sverige hör till de sent urbaniserade länderna i Europa. Ännu vid 1900-talets början livnärde sig huvuddelen av befolkningen som jordbrukare, fiskare och hantverkare. Byarna i Mellansverige och stockholmstrakten var i allmänhet tämligen små och två till tre gårdar var det vanliga. 
 
Bebyggelsen har i regel placerats på högt belägna platser i terrängen. Detta för att få bättre och torrare grund och för att göra mindre intrång i odlingsmarken. Många gånger har byarna samma läge idag som de hade under yngre järnåldern. Ortnamnen är inte sällan av förhistoriskt ursprung. 
 
Under 1800-talets andra hälft genomfördes laga skifte i ett stort antal byar i länet för att åstadkomma samlade jordbruksenheter. Följden av detta blev ofta att en eller flera gårdar fick flytta ut från den gamla bytomten. De så kallat utskiftade gårdarna uppfördes som ensamgårdar. Reformen innebar ibland radikala bebyggelseförändringar och ingrepp i jordbrukslandskapet.