Skärgårdsbyar

Byarnas läge i Skärgården och bebyggelsens utformning har i hög grad bestämts efter näringsgeografiska förutsättningar. Ett näringsliv med fiske, jakt, jordbruk och boskapsskötsel i olika kombinationer var förr nödvändigt för överlevnad. Tillgång till odlingsbar mark samt bränsle och byggnadsmaterial från skogen var därtill viktiga förutsättningar vid sidan av havets resurser. 
 
Det är stor skillnad mellan innerskärgårdens jordbruksanknutna byar och ytterskärgårdens bebyggelse i direkt anslutning till naturhamnar. De knappa förhållandena har präglat bebyggelsens utformning och bidragit till lokala byggnadstraditioner. 
 
Från 1800-talets senare del tillkom nya försörjningsmöjligheter. Sommargästerna innebar sysselsättning för den bofasta befolkningen. Samtidigt blev det allt svårare att försörja sig på de gamla näringarna. Den bofasta befolkningen minskade successivt i antal och husen började istället nyttjas av sommargäster. Den delvis ändrade användningen av skärgården innebar på sikt också en friare lokalisering av bebyggelsen.