Skärgårdens sommarvillor

Den byggnadsdel som framför allt utmärkte en sommarvilla från en annan villa var verandan – förmedlaren mellan ute och inne. Under 1700-talets senare del började Stockholms borgare friköpa eller arrendera gårdar och torp vid vattnet i stadens närhet för att omvandla dem till sommarnöjen. Genom ombyggnad eller nybyggnad anlades mindre herrgårdsliknande anläggningar bestående av huvudbyggnad och flyglar, ofta omgivna av en trädgård. Det var dock under 1800-talets senare del som byggandet av sommarvillor tog fart. Till en början förlades sommarvillorna till Mälarsidan där reguljär ångbåtstrafik fanns redan på 1830-talet. Vid mitten av 1800-talet började sommarvillorna successivt sprida ut sig i skärgården.  
 
Före sekelskiftet 1900 var det främst borgarklassen som hade råd att låta uppföra eller hyra en sommarvilla i skärgården, därefter blev det allt fler som hade råd att ha sommarboende. De så kallade sommar- eller sportstugorna som introducerades under 1900-talets första decennier var enklare och mindre än 1800-talets sommarvillor.  

Perioden sammanföll inom konsten med övergången från ateljémåleri till naturmåleri. Bland de konstnärer och författare som var verksamma vid tiden och hade ateljéer i skärgården kan nämnas August Strindberg, Bruno Liljefors och Gustaf Fröding, alla födda omkring mitten på 1800-talet.  

Beskrivningen här handlar främst om skärgårdens sommarvillor uppförda efter 1800-talets mitt.  

Sommarvilla från 1870-talet med sekundära verandor  Foto:Mattias Ek