Havsbad

Under 1800-talet utvecklades havsbadandet. Till en början rådde det delade meningar om huruvida det var nyttigt eller inte med kallbad. En av förespråkarna i Sverige var Carl Curman. Han anlade två av de större badhusen i Stockholm och bedrev praktik som badläkare i Lysekil. Det var endast de mest förmögna i samhället som hade råd att resa till brunns- eller badorter. 
 
Flera av de orter som tidigare varit så kallade brunnsorter utvecklades till badorter. I Sverige var det på västkusten som badortslivet först utvecklades. På ostkusten etablerades den första badanstalten i Norrtälje år 1844. Förutom Norrtälje utvecklades i länet Vaxholm, Södertälje och Nynäshamn till populära badorter. Badinrättningar växte även fram i Furusund, på Dalarö och i Saltsjöbaden. 

Kallbadhuset, Herrbadet på Restaurantholmen, Saltsjöbaden  Foto: Kersti Lilja
 
Badorterna bestod vanligtvis av badhus, societetshus, värdshus och restauranger som omgavs av ett parkområde. Privata sommarvillor uppfördes ofta i anslutning till badorterna.