Trädgårdar

Trädgården utgjorde en mycket viktig del av sommarnöjet. Den engelska parken, med mjuka former som inbjuder till natursköna intryck efter slingrande stigar, var förebild för de mer påkostade trädgårdarna. Trädgårdarna gavs ofta en asymmetrisk utformning med oregelbundna grusgångar för att imitera naturens egna former. Vanliga inslag i det sena 1800-talets trädgård var en parkdel, en anlagd lustträdgårdsdel och en köks- och fruktträdgårdsdel.   

Importerade exotiska bladväxter - så som olika typer av palmer - var viktiga inslag i de påkostade sommarvillornas trädgårdar under 1800-talets slut. Dessa växter förvarades inomhus under de kalla vintrarna. Rabatter och grusgångar kantades ofta av stora snäckor, vilka likaså förvarades inomhus på vintern.    

Rabatt kantad av vita dekorativa snäckor, Tynningö  Foto: Mattias Ek

I de enklare villornas trädgårdar var blomprakten stor och rabatterna kantades av runda kullerstenar istället för av snäckor. 
 
Trädgårdarna avslutades mot vattnet ofta av en stenmur eller kaj, och om tillhörande brygga fanns på den egna fastigheten så var den oftast liten.  

Vid sekelskiftet 1900 skedde en förändring i trädgårdsmodet och tomterna kom att bli mindre bearbetade. Barr- och lövträd lämnades kvar i trädgårdarna, och fick en mer framträdande plats. Naturtomter blev senare under 1900-talet allt vanligare.  

Växten pipranka är en vanlig klätterväxt på sommarvillornas förstukvistar, Tynningö Foto: Mattias Ek