Folkhemmets arkitektur
Vid slutet av 1930-talet började det funktionalistiska formspråket påverka småhusens utformning. De kvardröjande nationalromantiska dragen avlöstes av en mer återhållsam, enklare och mer saklig arkitektur – delvis på grund av rådande kristid. Mest betydande var dock den praktiska och ändamålsenliga inställning till bostadens utformning, som utgjorde den egentliga kärnan i funktionalismen. Leif Jonsson har i sin avhandling Från egnahem till villa – Enfamiljshuset i Sverige 1950 – 1980, pekat ut de vanligast förekommande hustyperna från denna tid.
Övergångsformer vid 1950-talets slut
Under senare delen av 1950-talet började det traditionella egnahemmet ersättas av en ny typ av enfamiljshus, anpassade till nya tekniska lösningar och en mer rationell produktion. Enfamiljshuset blev en möjlig bostadsform för nya samhällsgrupper. Detta återspeglas också i husens utförande. 1950-talet innebar ett brytningsskede i det svenska småhusbyggandet. Det traditionella egnahemmet i trä och i 1 ½- våningsplan, ersattes allt oftare av en enplansvilla i tegel eller med putsad lättbetongsfasad. Samtidigt förändrades också bostädernas planlösningar. Folkvillan är ett begrepp som myntades vid 1960-talets mitt och avser den typ av villa som vanligt folk hade råd med. Tjänstemannavillan var ett annat begrepp som avsåg en lite mer påkostad villa och karaktäriserades av att i sin utformning betona det representativa.
1950-talsvilla vid Betselvägen, Järfälla. Villorna i området har putsade fasader och flacka sadeltak Foto: Agneta Lundberg
Entré till grupphus i Mölna ritat av Nils Tesch på 1950-talet. Lidingö Foto: Anna Ulfstrand
Framstående arkitekter
Många av de ledande arkitekterna arbetade till en början vid KF:s arkitektkontor, som fram till 1950-talet var ett av de dominerande. Vid sidan av arbetet på kontoret bedrev många av arkitekterna egna praktiker och ritade bland annat villor. En av dessa arkitekter var Olof Thunström, Thun-Olle, som bland annat ritat villor i Gustavsberg. En stor del av arkitekten Jöran Curmans arbete utgjordes av småhus och arkitekten Sven Markelius utvecklade ett ”systemhus”. Sigurd Westholm (stadsarkitekt i Stockholm 1916–1940) var efter sin pensionering engagerad vid Statens byggnadsbyrå, där han fortsatte arbetet med typritningar för småhus. Bra småhus utvecklades också av bland annat AB Boro-hus och Myresjöhus. I huskatalogerna kan modet följas inom småhusindustrin.
Många av Sveriges kända arkitekter ritade villor åt sig själva eller på beställning. Peter Celsing, Ralph Erskine, Bengt Lindroos, Hans Borgström och bröderna Erik och Tore Ahlsén samt Nils Tesch tillhörde landets främsta arkitekter under perioden. Vid denna tid ritades och uppfördes ett antal privatvillor på Drottningholmsmalmen, av några av de ovan nämnda arkitekterna.
Villa Molin på Lidingö, ritad av arkitekt Ralph Erskine 1947. Huset är uppfört i lättbetong och har en fasad klädd med eternitplattor Foto: Anna Ulfstrand
