Fönsterhistorik

Fönstrens utformning genom tiderna

I äldre tider var bostadshusen slutna och mörka. De första öppningarna i väggen bestod av små gluggar som stängdes med en lucka. Senare täcktes öppningarna med en djurhud som skrapats tunn till pergament, och till sist av glas i en ram. 
 
Fönsterglas började användas i Sverige under senmedeltiden och var mycket dyrbart. Glas förekom endast i kyrkor och förnämare bostadshus. I enklare hus släpptes ljuset fortfarande in genom enkla gluggar som stängdes med luckor.

1600-talet

Fönsterglas började användas i finare hus under 1600-talet. Stormaktstidens palats hade stora fönsteröppningar med fyra oftast lika stora bågar i en karm med mittpost och tvärpost. 
I träbågarna var blyinfattat glas insatt. Blyspröjsarna var mycket mjuka och förstärktes med rönnkvistar och senare med ett stormjärn

Teckning Mats Vänehem 
Bildtext: På 1600-talet var glasformatet litet. Glasen var insatta i blyspröjsar, stadgade med stormjärn. Tvärposten delade av fönstret så att de nedre och övre bågarna blev lika stora.  På 1700-talet flyttades tvärposten upp i förhållande till mitten av fönstret. Blyspröjsarna ersattes med träspröjsar. Fönsterglasen var ännu små. Efterhand kunde större fönsterformat tillverkas och mot slutet av 1700-talet fick fönstren större glasformat och färre spröjsar.  Den i Sverige mest förekommande fönstertypen med tre rutor per båge infördes under sent 1700-tal men blev vanlig först under 1800-talets första hälft. Fönsterformen finns kvar i modern tid och endast detaljerna skiljer tidiga 1800-talsbågar från 1900-talets motsvarigheter. Med schweizerstilen blev andra spröjsningar populära, såsom krysspröjsning.  

1700-talet

Fortfarande in på 1700-talet var fönsterglasen små och kvadratiska. Träspröjsar ersatte på 1700-talet de vekare blyspröjsarna. Det var ett stabilare sätt att fästa in de efterhand större och tyngre fönsterglasen. Karmar, poster och spröjsar var profilerade och spröjsningarna hade vid infästningarna tärningsformade förstärkningar. Under 1700-talet blev det vanligt att tvärposten försköts uppåt i förhållande till mitten av fönstret. Mindre fönster av denna typ hade två lufter utan tvärpost. Fönstren var enkla och utåtgående.

Sent 1700-tal och 1800-talets första hälft

Ett fönster från 1800-talets första hälft hade två bågar med tre rutor i varje båge, men även kvadratiska fönster med två rutor i vardera bågen var vanligt. Under 1800-talets första hälft gör innanfönstren entré, lösa bågar med samma indelning som de yttre som bara satt uppe under vinterhalvåret. Många gamla enkelfönster kompletterades då med innerbågar

Teckning Mats Vänehem 
Bildtext: Under 1700-talet 1800-talets början och var det kvadratiska fönstret vanligt. Till att börja med småspröjsat med fyra, sex eller åtta rutor per båge och under 1700-talets senare del med två rutor per båge.  
1880-talets fönster hade korsande mitt- och tvärposter med fyra bågar utan spröjsning. Glasets format kunde göras större och spröjsen blev onödig. Under 1890-talet gjordes ofta en hel båge ovanför tvärposten.  
Vid sekelskiftet 1900 kom spröjsen tillbaka som ett medvetet uttrycksmedel i arkitekturen. Fönster från 1900-1910 hade småspröjsade fönster i de övre bågarna.  

1800-talets senare del

Allt eftersom glasets format kunde göras större blev spröjsen onödig. De stora glasen kunde fylla hela bågen. Spröjsar förekom därefter endast som ett arkitektoniskt uttrycksmedel. Det sena 1880-talets fönster hade korsande mitt- och tvärposter med fyra utåtgående bågar och raka överstycken. På 1890-talet gjordes ofta en hel båge ovanför tvärposten och det var inte ovanligt med rundbågiga fönster.

Sekelskiftet 1900 och tidigt 1900-tal

Vid sekelskiftet 1900 kommer spröjsen tillbaka och användes som ett medvetet uttrycksmedel i arkitekturen. 
Ett fönster från jugendtiden, 1900-1910, hade småspröjsade fönster i de övre bågarna.
Under första hälften av 1900-talet infördes det kopplade fönstret, men enkla utåtgående och inåtgående innerfönster är ännu allmänt förekommande. När fönstret fick kopplade bågar och öppnades inåt uteslöts mittposten.

1910-talet

Med 1910-talets nationalromantiska stil är både de övre och undre bågarna småspröjsade. Bågarna gjordes kopplade och inåtgående.

Teckning Mats Vänehem 
Bildtext: Under 1910-talet blev både de övre och undre bågarna småspröjsade.  
1920-talets fönster hade ett karaktäristiskt utseende med tre rutor per båge.  
Fönstren från 1930-talet hade två eller tre lufter utan spröjsning. De funktionalistiska idealen medförde att glasformatet fick styra och därmed försvann spröjsarna.  

1920-talet

1920-talets fönster hade ett karakteristiskt utseende med bågarna delade med spröjsar med tre rutor i vardera bågen. Fönstren var kopplade inåtgående utan mittpost, eller utåtgående med mittpost.

1930-talet

Från 1930-talet standardtillverkades fönstersnickerier och snickeriernas detaljprofilering förenklades. Fönstren uppträdde om två eller tre lufter av varierande storlek utan spröjsning. Bågarna var kopplade och fönstren saknade mittposter. 

Idag

Till följd av energikrav har under de senaste årtiondena olika typer av 3-glasfönster tagits fram. De är tunga och bågarna måste göras kraftiga. De passar därför inte så bra i gamla hus.