Grundläggning
Hus i träkonstruktion (timmer, skiftesverk, korsvirke) grundlades i äldre tider endast punktvis, med en stor sten under de belastade punkterna i konstruktionen. Hörnstenarna är grävdes ner i marken. Ofta är grundläggningsdjupet ganska litet i äldre grunder, långt ifrån frostfritt. Grundstenarna kan röra på sig på grund av tjälen. I vissa fall har det dock grävts ner till frostfritt djup och gropen har fyllts med stora stenar. Ibland staplades flera stenar på varandra för att få upp huset en bit över marken. Härbren, lador och andra uthus hade ofta endast hörnstenar ända till långt fram i tiden. Här följer några exempel på traditionell grundläggning.
Bjälklag direkt på mark
Bjälklaget i äldre timmerhus kunde bestå av ett antal bjälkar som låg direkt på marken. Ovanpå bjälkarna låg golvbrädorna. Bjälkarna var inte fästa i stommen, detta gjorde det lättare att byta dem om de blev rötskadade. Under husets knutar låg flata stenar nedgrävda. Bottenbjälklaget kunde fyllas med en blandning av sand, grus och aska för att isolera mot golvdrag. Man kunde också blanda i kalk som ansågs förhindra angrepp av skadedjur.
Mullbänk
Ett annat traditionellt sätt att värmeisolera grunden och bottenbjälklaget var med en så kallad mullbänk. På insidan av syllen eller grunden skottades ett lager upp av jord, torv eller sand så att konstruktionen hölls tät. Grund med mullbänk var vanligt till och med 1800-talet.
Torpargrund
Med tiden lyftes timmerhuset upp från marken och ställdes på högre hörnstenar, en anledning kan ha varit att försöka efterlikna herrgårdar och stadsbebyggelse på höga stengrunder.
Det är bara hörnstenarna som har bärande funktion. Bärande stenar finns även under korsande mellanväggar. Mellan hörnstenarna har vanligtvis staplats upp natursten, för att täta mot drag, oftast utan bruk men ibland sammanfogade med kalkbruk. Grunden är inte fylld utan under huset fanns ett ventilerat utrymme. Bjälklaget kan vara upplagt på grundmurens innerkant eller inlaxat mellan första och andra stockvarvet. Bottenbjälklaget är isolerat med till exempel torvmull, och på 1900-talet användes ofta sågspån. Torpargrunden var vanlig under 1800-talet och finns än idag i många bostadshus på landsbygden.
Grund på rustbädd
Om underlaget var dåligt kunde grunden läggas på en rustbädd av trä, ris eller pålar. Grundvattnet måste nå över konstruktionen. Om grundvattnet sänktes ruttnade det vattendränkta virket snabbt, med sättningar som följd.
Stenhusets grund
Stenhusets grund fungerar på ett annat sätt. Här ska hela grunden klara att bära den tunga stenkonstruktionen. Stenhus är känsliga för sättningar. Om grunden sjunker på något ställe kan muren få stora skador.
