Skiftesverk

Skiftesverkskonstruktionen är äldre än liggtimmerhuset. Redan under yngre järnåldern, vikingatiden byggde man hus på detta sätt. Skiftesverket består av en bärande stomkonstruktion. I stående virken, ständare, som bildar en sorts ramar, fogar man in liggande plankor (bålor eller bulor).  
 
I Sverige är skiftesverket mest utbrett på Öland, Gotland, Blekinge, norra Halland och norra Skåne. I och med sågverksindustrins genombrott vid mitten av 1800-talet, blev skiftesverket vanligt även i Mellansverige, i lador och andra uthus. Det var ett sätt att spara material. 

Så fungerar ett skiftesverkshus

Skiftesverket består av en bärande stomkonstruktion. I stommen fogas liggande plankor in (bålor eller bulor). Plankorna löper i spår i stommens så kallade ständare. Även remstycke och taklag löpte i dessa spår. På så vis undveks en springa högst upp när plankorna successivt torkade och sjönk ihop. Huset hålls samman av takstolens bindbjälke. I uthusen var det lätt att byta en skadad planka mot en ny. En variant av skiftesverkshuset är timring på gåt. Det innebär att korta bitar av gammalt liggtimmer fick löpa i spår i bärande stolpar.