Eternittak

På 1930–50–talen blev eternit ett populärt byggnadsmaterial. Plana och falsade eternitplattor i olika former förekom. Dessa tillverkades i ljusgrått (ofärgad eternit), mörkgrått och tegelfärg. 

Under 1930-talet blev eternitplattan, speciellt diagonal- och fasettplattan, ett billigt alternativ då man skulle ersätta uttjänta gamla spån-, halm och papptak. Ett eternittak kostade mindre än hälften av ett tegeltak och det krävde inte någon förstärkning av den befintliga takstolen.

På 1970-talet upptäcktes att asbesten i eternit var mycket giftig varpå materialproduktionen förbjöds. Därefter förbjöds även hanteringen av eternitmaterial vid ombyggnationer, för andra än yrkesmän med skyddskläder och andningsskydd.