Eldstäder

Kakelugnar  

Kakelugnar har alltid utformats som påkostade inredningsföremål i enlighet med tidens mode. Kakelugnen är en betydelsefull del av husets karaktär och ger rummen en trevlig atmosfär och värme. 1700-talets svenska kakelugnskonstruktion är en väl fungerande värmekälla så det finns anledning att behålla kakelugnen, inte enbart som stämningsskapande inredningsföremål. 

Förekomst 

Kakelugnen förekom först bara på herrgårdar och i förmögnare borgarhus. Under 1830–1840-talen blev det vanligare med kakelugnar också på storbondgårdar. Men till arbetarhemmen kom den först ganska sent under 1800-talet.  

Tillverkning 

De flesta kakelugnarna tillverkades av lokala kakelugnsmakare. Under 1700-talet började kakelugnar också tillverkas av de stora porslinsfabrikerna i Stockholmstrakten. Rörstrand påbörjade sin tillverkning år 1726 och Mariebergsfabriken var i gång under åren 1760–1788.  
 
I och med industrialiseringen av kakelugnsmakeriet efter 1800-talets mitt förbättrades metoderna förtillverkning och därmed kvalitén. Produktionen av kakelugnar ökade och kakelugnsfabrikerna var många. Många små krukmakerier fortsatte ändå sin tillverkning in på 1900-talet, men den stora produktionen av kakelugnar var förlagd till fabriker.  

Rörspisar   

En enklare variant av kakelugnen är egentligen ingen kakelugn då den saknar kakel, men den kallas ibland för tegelkakelugn. Ugnsmodellen är än mer känd som rörspis eller rörugn. Rörspisen blev vanlig vid tiden för det nya rökgångssystemets införande, under sent 1700-tal, och förekom under hela 1800-talet och 1900-talets första årtionden.