Innerdörrens konstruktion

Dörrens konstruktion har varierat genom tiderna. Men dörrar har tillverkats i två huvudtyper; bräddörrar eller fyllningsdörrar.  

Bräddörrar 

Bräddörren var enkel och bestod av stående plankor sammanfogade med två tvärslåar på baksidan, så kallade naror, som spikades tvärs över de stående plankorna. Bräddörren var ofta försedd med smidda bandgångjärn som hjälpte till att hålla ihop konstruktionen. Bräddörren förekom mest som ytterdörr, och var då oftast klädd med profilerad panel, men den var också vanlig i uthus. I interiörer fanns bräddörrar på vindar och till garderober.

Fyllningsdörrar 

Fyllningsdörren bestod av ett ramverk med en eller flera träfyllningar. Fyllningarna infogades i spår i dörrens ramverk. Fyllningarna limmades inte fast eftersom de måste kunna röra sig när de svällde och krympte med ändrad luftfuktighet.  
    
De äldsta dörrarna var vanligen dörrar med utanpåliggande fyllningar. Då hade både dörrens fyllning och ram skåror i vilka delarna sattes samman. Detta fick till följd att fyllningen på ena sidan av dörren sköt utanför ramen så att fyllningen blev utanpåliggande.  

Innerdörrens konstruktion. Teckning: Åsa Lundström 

Helfransk och halvfransk

Vid mitten av 1700-talet började nya typer av dörrar tillverkas. Det blev vanligt med tre olika stora fyllningar med ett upphöjt mittparti, en spegel. Fyllningen gjordes avsmalnande utåt och sköts in i en skåra, så kallad not, i ramen. Denna konstruktion kallades halvfransk fyllning och såg lika ut på båda sidorna. En helfransk fyllning hade en utskjutande list placerad mellan ramen och fyllningen.  

Innerdörrars konstruktion. Teckning: Åsa Lundström 

Allmänt kan sägas att rumsdörrarna ofta var breda och låga under 1700-talet än vad de senare blev. Dörrarnas storlek varierade också beroende på typ av social miljö. I enklare hem var dörrarna, liksom rumshöjden, vanligen lägre och i förmögna hem, högre.