Falsk och äkta stänkmålning

Falsk stänkmålning målas med en sorts flingfärg som är en vattenlöslig akrylatfärg som slog igenom på sent 1950-tal och användes under hela miljonprogramsepoken. Det förekom också giftiga fling– och prickfärger på 1950-talet som senare förbjöds. Allmänna utrymmen, som trapphus och skolkorridorer, målades ofta med flingfärg, som är en smutsförlåtande färg. Flingfärgsmålade väggar är idag värda att bevara i original. Det säljs flingfärg, om behovet att renovera uppstår. Vid målning med flingfärg grundas väggen med en bakgrundsfärg och rollas sedan med en färglös lack med flingor i. I detaljstudie syns flingorna, som inte alls ter sig som de droppar och stänk som uppstår vid en äkta stänkmålning. 

Äkta stänkmålning utförs med ett björkrisknippe, som inte blommar. För att få stora stänk används ett grovt ris, och för att få fina stänk ett tunt ris. Det är ganska svårt att stänka jämnt över en vägg, så metoden kräver lite övning. Det är bra att öva på stort papper utomhus först. 

Färgtypen att använda till en stänkmålning kan vara en matt linoljefärg med lite terpentin i. Vanlig outspädd linoljefärg är för seg och kommer inte att stänka. Limfärg fungerar också bra för stänkmålning och har traditionellt sett använts för detta ändamål. Även en äggoljetempera går bra, men blanda inte färgtyperna med varandra. Temperan innehåller olja och visar fettfläckar på limfärg. Måla först underlaget och stänk därefter med två, eller kanske flera färger, varav någon är ljusare och någon är mörkare än underlaget.