Skadeinsekter

Det gäller att hålla huset torrt. Fuktigt och ruttet trä drar till sig fler skadeinsekter än torrt. Ta bort myrangripna stubbar eller vedtravar på tomten. Inspektera huset regelbundet.   
  
Det finns ett mycket stort antal skadeinsekter i naturen som får sin näring genom att bryta ned döda träd. En del av dessa har specialiserat sig på husvirke. Hos de vanligaste skadeinsekterna, exempelvis envis och strimmig trägnagare, husbock och blåhjon, varierar angreppen tydligt, alltefter träslag och virkets fukthalt. 

Är mitt hus angripet?  

Om du hittar flyghål börja med att försöka utröna vilken skalbagge det kan röra sig om. Det gör du utifrån utgångshålens form och storlek. Lättaste sättet att avgöra om hålen är nya eller gamla är att inspektera om det ligger en hög borrmjöl nedanför hålet. Då är det stor risk att angreppet är aktivt. Om du sopar bort mjölet och du efter en tid ser att det ligger nytt mjöl nedanför hålet, kan du vara säker på att aktiviteten är i full gång. 

Husbock  

Husbocken är värstingen bland skalbaggarna, eftersom den angriper även friskt virke och inte sällan konstruktiva delar såsom till exempel takstolar. Den koncentrerar sig framförallt till barrträdsvirke, det vill säga furu och gran, men kan även angripa andra trädslag.   
  
Skalbaggen kläcks inne i träet och stannar där tills den en varm sommardag gnager sig ut och bildar de flyghål vi med ögat kan se. Men det är själva larven som orsakar den största skadan.  Den börjar med att äta i den yttersta, mest näringsrika splintveden tills denna fullständigt har pulveriserats, därefter ger den sig på kärnveden, timrets innersta. Ytskiktet lämnas dock intakt, varför ett pågående angrepp kan vara svårt att upptäcka.    

Flyghålen är cirka 6 gånger 3 millimeter, med en oval, något oregelbunden form och frasiga kanter. Husbocken lämnar ett ljust, löst borrmjöl efter sig i gångsystemet och om virket blir fuktigt sväller borrmjölet och börjar ramla ut ur sprickor i virkets yta.   
  
Husbocksangrepp är svåra att själv avvärja. Ta därför kontakt med saneringsfirma!  

Blåjon  

Blåjonet är en ganska stor, 9–15 millimeter lång, blåsvart skalbagge vars larver enbart angriper bark från barrträd. Larven har en vitaktig färg och är 10–18 millimeter lång. Den gräver breda, platta och slingrande gångar mellan bark och trä, exempelvis i takstolar. När barken så småningom faller av upphör också angreppet.  
Blåhjonet hotar därför inte virkets bärighet, men om virke med barkrester byggs in i en konstruktion, riskerar man att färdiga skalbaggar tränger ut genom täckande material som takpapp, skivor, tapeter och dylikt.  Den färdiga skalbaggens flyghål är 6 x 3 millimeter och har en oval form med släta kanter.  

Strimmig trägnagare  

Den strimmiga trägnagaren är en tämligen liten skalbagge, 3–5 millimeter lång, vars larv angriper både barr- och lövträd och livnär sig både av hus och möbler samt andra träföremål och även av böcker och papper som förvaras fuktigt. För att larven skall trivas krävs ett fuktigt klimat. Om den relativa fuktigheten understiger 50–60 procent dör larven. I en modern, centraleldad bostad kan den således inte överleva.   
När skalbaggen är färdig bryter den igenom träets ytskikt och ger sig i väg för att para sig. Hålet som bildas är runt och cirka 1–2 millimeter i diameter.  

Envis trägnagare  

Den envisa trägnagaren angriper endast röt- och fuktskadat virke och i huvudsak barrträd. Den utgör alltså inget som helst hot mot friskt virke. Larven gnager gångar i vårveden, medan höstveden blir kvar som lameller. Flyghålen är runda och 2–3 millimeter i diameter. Skalbaggen är 4–6 millimeter lång. Den kläcks redan i augusti, men stannar i puppkammaren och övervintrar där. Tidigt på våren gnager den sig ut, parar sig och lägger ägg.   Larven är 5–8 millimeter lång, ljusskygg och krumböjd.   

Hästmyran  

Har du ovanligt stora myror, så där 6–18 millimeter långa, som promenerar omkring i huset? Då bör du se upp för det kan röra sig om hästmyror. Hästmyrorna finns överallt i vår svenska natur och bygger normalt sina samhällen i murkna gamla träd och stubbar, men den alltmer tilltagande bristen på skog har gjort att de, om oturen är framme ibland väljer att slå sig ned i husets konstruktionsvirke. Och de är allätare – de angriper såväl dött som levande trä; löv- och barrträd, rötangripet och friskt virke och till och med impregnerat. De kan alltså vålla mycket stor skada och för att få bort dem måste boet med drottningen lokaliserar och förstöras. Svärmning och parning sker på försommaren. Hanen dör efter parningen. Honan söker upp en spricka i trävirket där hon kryper in och stänger ingången med träflis och saliv. Drottningen kan leva i 10 år. 
  
Husägare kan gardera sig mot hästmyrans härjningar genom en särskild försäkring, vilken rekommenderas.   

Kontakta en saneringsfirma vid misstanke om pågående angrepp! 

Hur blir jag av med inkräktarna?  

Om insekterna påträffas i lösa föremål kan de vanligtvis frysas en vecka, tio dagar vid minus 20 grader eller lägre temperatur. Föremål som angripits av strimmig trägnagare kan flyttas till en torrare miljö. Larverna klarar inte vårt vanliga inomhusklimat. När det däremot handlar om en huskropp som blivit angripen, är det lite mer komplicerat. Djuren är skyddade inne i sina gångar inne i träet. Det första steget är alltid att identifiera insektsarten och kartlägga angreppet. Rör det sig om envis trägnagare byts det rötskadade träet ut, och sen gäller det att se till att fukt inte kan orsaka röta igen. Någon annan åtgärd behövs inte.  
  
Hästmyrornas bon måste lokaliseras. När det är gjort kan ett bekämpningsmedel sprutas in direkt i boet. Även vid angrepp av husbock och strimmig trägnagare används vanligtvis kemiska medel. De kan sprutas på, eller in i virket, beroende på angreppets art. Vid användning av sådana medel fordras skyddsutrustning och specialkunskap. De bekämpningsmedel som är aktuella i det här sammanhanget får endast användas i yrkesmässigt bruk. 
  
Om en byggnad är mycket angripen kan hela huset plastas in och gasas med en toxisk gas. Sådant får bara utföras av personer med särskild utbildning. Den metoden bör av många anledningar bara brukas i undantagsfall.   
  
För att ta död på exempelvis strimmig trägnagare krävs en temperatur om minst plus 46 grader. Behandlingens längd beror på temperaturen. Vid 46 grader tar det tre dygn för djuren att dö, vid 52 grader går det på fem minuter. Det tar många timmar att värma upp själva virket eftersom man inte bör använda högre temperatur än omkring 60 grader. För kraftig uppvärmning kan orsaka andra skador. Värmebehandling är också en dyr metod, men tekniken kan förhoppningsvis förbättras så att värmen i en någorlunda nära framtid kan ersätta kemisk bekämpning.