Dörrmålning

När man målar om gamla dörrar bör man välja rätt typ av färg och teknik. Hänsyn bör tas till befintlig färgtyp och färgsättning, speciellt om dörrens ursprungsfärg finns kvar. Om dörren har flera lager färg, kan du skrapa försiktigt genom färglagren med en kniv för att bestämma den ursprungliga färgsättningen.  

Bostadshusens huvudentré hade den mest påkostade ytterdörren och den målades med linoljefärg.     

Den traditionella färgsättningen på ytterdörren var gul- eller brunockra, båda färgerna var tänkta att imitera dyra ekdörrar. Och gråvitmålade dörrfoder i portalens omfattning skulle efterlikna stenmaterial.  

När man målar är det viktigt att stryka ut linoljefärgen tunt, i flera strykningar. Målar man tjock med linoljefärg, eller med färg av modern typ, fyller man igen de fina profilerna samtidigt som man riskerar att färgen snabbt börjar flagna.  

Vid målning av fyllningsdörrar, alltså dörrar som har fina träspeglar, måste man tänka på att inte spackla i skarven mellan fyllning och ramverk, för annars fastnar fyllningen och spricker vid torka.  

Gångjärnsbeslagen på gamla dörrar har ända sedan 1700-talet målats in samtidigt med dörren. Måla järnen i samma färg som dörren, inte svarta. Detta gäller även för kammarlåsen, om de inte är tillverkade av mässing. Vred och trycken däremot, har traditionellt lämnats omålade.  

Tjära användes under 1700-talet för målning av uthusens dörrar, då nästan alltid tillsammans med rödfärg. Svart eller ofärgad tjära är i allmänhet en 1800-talsföreteelse. Uthusens dörrar ströks med tjära och kimrök (svart pigment). Senare, efter 1800-talets mitt, blev det vanligt med linoljefärg även på uthusdörrar.    

Vill man blanda pigment i trätjäran för att få en mörkare kulör skall pigmentet först lösas upp och röras till en smidig pasta med lite balsamterpentin. Tjäran kan också blandas med linolja för att få bättre torkegenskaper (roslagsmahogny). Tjäran blir då lämplig för målning av portar.