Lagar och bidrag
Lagskydd för byggnader och kulturmiljöer
Plan- och bygglagen, Kulturmiljölagen och Miljöbalken är lagstiftningar som används för att skydda byggnader och miljöer.
Särskilt starkt skydd ur kulturmiljöhänsyn har en byggnad eller bebyggelsemiljö som skyddas av förvanskningsförbudet i Plan- och Bygglagens 8 kap 13 §. Paragrafen meddelar att en byggnad, eller miljö, som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte får förvanskas. Skyddet tillämpas i en juridiskt bindande detaljplan eller i områdesbestämmelser. I det 8 kap finns också ett avsnitt som reglerar underhåll och varsamhet och gäller för all bebyggelse. 8 kap 14 § meddelar att byggnader skall hållas i vårdat skick och underhållas och om byggnaderna är särskilt värdefulla ur till exempel kulturhistorisk synpunkt så skall de värdena underhållas så att de bevaras. 8 kap 17 § meddelar att alla ändringar av en byggnad skall utföras varsamt, med hänsyn till bland annat karaktärsdrag och kulturhistoriska värden.
I Kulturmiljölagen reglerar det 3 kap byggnadsminnen och det 4 kap kyrkliga kulturminnen. I Förordningen om Statliga Byggnadsminnen finns bestämmelser om de statliga byggnadsminnena, dvs byggnader som tillhör staten.
I Miljöbalken regleras det som kallas för riksintressen. 3 kap 6 § meddelar att miljöer som har betydelse bland annat för natur- och kulturvärden så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan skada miljöerna. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. I Miljöbalken står också om en rad geografiskt utpekade områden där hänsyn skall tas. Det gäller kustområden och andra områden. I Miljöbalken finns också paragrafer för miljökonsekvensbeskrivning, nationalstadspark, nationalpark, kulturreservat och fornminnen med flera. Strandskydd regleras också i Miljöbalken, i 7 kap 13–18§§. Strandskyddet gäller i hela landet, vid alla kuster, sjöar och vattendrag. Det skyddade området är normalt 100 meter från strandkanten, både på land och i vattenområdet.
Det bästa skyddet en byggnad eller kulturmiljö kan ha är dock en intresserad och kunnig ägare, förvaltare eller hyresgäst.
Vem gör vad?
Kommunerna bär ansvar för att följa lagstiftningen i Plan- och Bygglagen. Varje kommun skall ha en giltig Översiktsplan, en ÖP, och det finns oftast också en form av dokument som beskriver kulturmiljövärdena i kommunen, ett så kallat Kulturmiljöprogram. Oftast är tätbebyggda områden i kommunerna belagda med så kallade Detaljplaner, DP, eller Områdesbestämmelser, OB. De två sistnämnda är juridiskt bindande.
Länsstyrelsen i varje län beslutar om vilka byggnader, bebyggelsemiljöer och miljöer som skall Byggnadsminnesförklaras. Frågan om byggnadsminnesförklaring kan väckas av var och en. Ett byggnadsminne kan ägas av en privatperson såväl som av någon offentlig aktör. Länsstyrelsen kan också utöka strandskyddet från 100 meter upp till 300 meter, om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften.
Riksantikvarieämbetet ansvarar för tillsyn av de Statliga Byggnadsminnena, som ägs och förvaltas av en rad myndigheter, dessa: Fortifikationsverket, Kungliga Djurgårdens förvaltning, Naturvårdsverket, Sjöfartsverket, SLU Ultuna, Statens Fastighetsverk och Trafikverket.
Kyrkans byggnader ägs och förvaltas av kyrkan, sedan den skildes från staten vid millennieskiftet 2000. Samtliga kyrkor uppförda före 1940 är byggnadsminnen, och även ett antal senare uppförda kyrkobyggnader har i efterhand belagts med skyddet.
Bland annat länsmuseer, men även till exempel intresseorganisationer, kan komma ifråga för att lämna yttranden över påtänkta förändringar i bebyggelsemiljöer som bär på kulturhistoriska värden.
Q-märkt, k-märkt och kulturhus
K-märkt eller kulturhus är en vanlig benämning på hus som av allmänhet och media uppfattas som gamla och värdefulla. Begreppen har dock ingen formell innebörd, försåvida inte ett litet k står markerat på en plankarta medföljande en detaljplan. Där har ett litet k innebörden varsamhetskrav, medan ett litet q markerar skyddsbestämmelser i form av ett förvanskningsförbud. Numera utökas även plankartan ibland med ett litet r, för rivningsförbud.
Byggnadsminnen
En byggnad som har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde eller ingår i ett bebyggelseområde med ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen i enlighet med Kulturmiljölagen. Lagskyddet är starkt, men skyddsbestämmelser för varje objekt skall så långt som möjligt ändock utformas i samförstånd med ägaren. Bestämmelserna kan också tillämpas på parker, trädgårdar och andra anläggningar. För byggnader av sådant värde, men som tillhör staten, gäller de bestämmelser som regeringen meddelar om i Förordningen om Statliga Byggnadsminnen. Om ett statligt byggnadsminne övergår till en annan ägare än staten, utgör det istället byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen.
Blå, gröna och gula hus
I bland annat Stockholms kommun har det genomförts byggnadsinventeringar där kulturhistoriskt intressanta byggnader värderats. Inventeringarna används ofta i samband med bygglov, som en vägledning till husens byggnadshistoriska värden.
Läs mer om Plan- och Bygglagen på Boverkets hemsida:
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/
Läs mer om Kulturmiljölagen på Riksantikvarieämbetets hemsida:
https://www.raa.se/lagar-och-stod/kulturmiljolagen-kml/
Läs mer om Miljöbalken på Naturvårdsverkets hemsida:
https://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Rattsinformation/Miljobalken/
Samtliga lagtexter finns också via Notisums och Riksdagens hemsidor:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/
https://www.notisum.com/lagboken
Bidrag
Det finns vissa möjligheter att få bidrag för vård och restaurering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Att restaurera en kulturhistoriskt värdefull byggnad eller miljö kan innebära extra kostnader. Därför kan man också söka bidrag för särskilda material eller en speciell byggnadsmetod som syftar till att bevara det kulturhistoriska värdet. Man ansöker om bidrag, senast den 31 oktober varje år, hos länsstyrelsen som på sin webbplats skriver att bidrag kan beviljas till:
- Vård av kulturhistoriska byggnader och miljöer som redan är skyddade som byggnadsminnen, kulturreservat eller ingår i ett så kallat riksintresse för kulturmiljövården.
- Vård av värdefulla kulturmiljöer som ger särskild förståelse av historiska sammanhang eller som har särskild lokal eller regional betydelse.
Projekt som gör att kulturmiljöer blir mer tillgängliga och användbara för alla.
