Bildning och vetenskap

I centrum för kvinnofrigörelsen på 1800-talet stod rätten till likvärdig utbildning. Och det var kvinnorna själva som drev på utvecklingen genom mobilisering och kunskapsutbyte.

Folkskolan sköttes av kyrkan och riktade sig till både pojkar och flickor. Men den var uppdelad efter könen. Pojkar läste grammatik, dispositionsteknik och biologisk systematisering. Flickor fick lära om känsla, fantasi, talövningar och fysik för hushållet.

En av förgrundspersonerna för likvärdig utbildning var Anna Whitlock, som hade utexaminerats från högre lärarinneseminariet och 1878 startade en flickskola tillsammans med Ellen Key. 1893 omvandlades skolan till en samskola som byggde på radikala idéer. Eleverna kunde välja mellan olika ämnen och växla mellan teoretiskt och praktiskt arbete. Både pojkar och flickor undervisades i skolköket, i sy- och träslöjd och i sexualkunskap.

Både pojkar och flickor undervisades i skolköket, i sy- och träslöjd och i sexualkunskap.

Men det dröjde långt in på 1900-talet innan kvinnor kunde få en högre utbildning på samma sätt som män. Utbildning för folkskolelärarinnor var länge det enda alternativet. Om kvinnor ville utbilda sig till något annat var det en privat angelägenhet som fick bekostas av familjen eller stiftelser och inte med allmänna medel.

Kvinnors utbildningshistoria är en utdragen maktkamp. Den är inte över än och kantas fortfarande av orättvisor. Manliga akademiker har fortfarande högre lön och tilldelas mer forskningsanslag. I forskningsråd, bland professorer och i vetenskapsakademier är män fortfarande i stor majoritet.

Se föreläsningen ”Anna Whitlock – Skolentreprenör och rösträttsledare” med författaren Anders Johnson, vilken hölls på Stockholms Kvinnohistoriska den 5 mars 2019.