Ordlista

Absid – den halvrunda eller mångkantiga byggnadsdelen som avslutar koret mot öster, ofta är den täckt med en halvkupol

Blindering – nedstänka dekorativt utformade partier i tegelmurar, ofta i gavelfält men också förekommande i murar, obland ljust avfärgade för ökad färgkontrast

Cuppa – dopfuntens skål, ofta stående på hög fot

Empor – loge eller galleri ovanför ingångshallen i en medeltida kyrka, öppen mot kyrkorummet genom en arkad, avsedd för specifika delar av församlingen som stormän, kvinnor eller klostermedlemmar

Fial – spetsig avslutning på spira, strävpelare eller gavel, ofta försedda med dekorativt utformade krabbor (se nedan). Fialen fyller ibland en konstruktiv funktion genom att öka den horisontella lasten på en strävpelare, förekommande i gotiska katedraler.

Förband – det olika sätt på vilka stenarna i en mur läggs så att varje stötfog (fogen mellan två stenar i samma skift/rad) täcks av en annan sten vilket binder muren samman. Stenens långsida kallas löpare, och dess kortsida kopp. Genom att kombinera olika antal löpare plus kopp skapas olika mönster samtidigt som koppen binder det yttersta murskiktet med det inre av muren. I det vanliga munkförbandet vilket var vanligt på medeltiden kombinerades två löpare med en kopp/bindare.

Hallbyggnad – det vikingatida långhuset i en nordisk kontext, konstruerat av pålar längs långsidor i två eller fler rader beroende av bredd, stort öppen rum med eldstad, alternativt avdelat i fler mindre rum, väggar av flätverk, vass, sten eller kluvna stockar.

Hallkyrka – en kyrkobyggnad med flera lika höga skepp, mittskepp och sidoskepp är lika höga att jämföra med den tidigkristna basilikan i Rom i vilekn mittskeppet är högre och därmed försett med överljus (klerestorium)

Hjälmvalv – den halvkupol som förekommer i absider eller valv i form av en fjärdedels sfär.

Hörnkedja – de antingen släthuggna eller mer grovhuggna stenar som markerar hörnen i en byggnad, lagda i förband, varannan långsida, varannan kortsida, och integrerade i övrig muryta, kan ibland imiteras i puts.

Kastal – rund, fyr- eller mångkantig fristående tornbyggnad för försvarsändamål

Klövsadelkyrka – ofta romansk kyrka med med två torn, en över koret i öster och en i västra delen, mer vanligt förekommande på Öland och i Norrland under medeltiden. Under 1800-talet revs ofta en av de två tornen.

Kor – den del av kyrkan där högaltaret är beläget, tidigare också platsen för kören

Korskrank – avgränsning mellan kor och långhus av murparti, gallerverk eller träpanel

Kolonett – en liten kolonn, ofta sammansatt med flera bågar bildande ett kolonettgalleri

Krenelering – murkrön med upphöjda murpartier/tinnar och mellanrum som använts som skottgluggar i äldre tiders försvarsanläggningar eller som dekoration i andra typer av byggnader.

Masverk – dekorativt utformat spröjssystem i sten i gotiska kyrkor och katedraler, sammansatt av i första hand cirklar, överlappande cirklar, segment av cirklar och rosettmönster för att under senare perioder utvecklas till intrikata former och mönster

Murförband – det olika sätt på vilka stenarna i en mur läggs så att varje stötfog (fogen mellan två stenar i samma skift/rad) täcks av en annan sten vilket binder muren samman. Stenens långsida kallas löpare, och dess kortsida kopp. Genom att kombinera olika antal löpare plus kopp skapas olika mönster samtidigt som koppen binder det yttersta murskiktet med det inre av muren. I det vanliga munkförbandet vilket var vanligt på medeltiden kombinerades två löpare med en kopp/bindare.   

Pass – sammansättning av bågar, segment av cirklar som bildar klöverbladsliknande formationer, utfört i relief eller i genombruten form i bland annat masverk, ofta sammansatt med tre eller fyra cirklar, tre- respektive fyrpass.

Ribbvalv – de olika typer av valv som alla har ett skelett av valvribbor som bär de mellan ribborna murade valvkappor, ofta en integrerad del i ett gotiskt strävsystem i vilket ribbvalvet koncentrerar lasterna till fyra punkter i travéernas hörn och vidare ned i pelare och ut i strävbågare och strävpelare. Utvecklas med rikt dekorativa mönster, ofta i form av stjärnor – stjärnvalv.

Rundkyrka – kyrkobyggnad med cirkulär form, ofta med utskjutande kor och ibland även långhus, ej att blanda ihop med en centralkyrka, kan ha haft försvarsändamål.

Salkyrka – enskeppig kyrkobyggnad med lika brett kor som långhus, bidar i princip en rektangulär grundplan

Stavverk/stavkonstruktion – kallas även resvirke, träbyggnadsteknik använd bland annat under medeltiden i kyrkor, utgörs av stående/vertikalt timmer i en syllram mot mark och ett hammarband upptill som håller ihop konstruktionen, kraftigare hörnstolpar upptar merparten av lasterna. Utrymmet mellan konstruktionsdelarna fylls med tillgängligt material som tegel och lerklinat flätverk.

Stolpverk – träbyggnadsteknik, i modern mening ett regelverk/fackverk bestående av syll, stolpe, bjälke och snedsträvor med remstycke upptill. Utrymmet mellan konstruktionsdelarna fylls med tillgängligt material som tegel och lerklinat flätverk. Exempel på en stolpverks-/fackverkskonstruktion är korsvirkestekniken.

Stjärnvalv, se valv

Strävsystem – konstruktion som syftar till att fördela lasterna från valv och takstolar till ett fåtal begränsade punkter istället för till hela muren. Konstruktion som är avsedd att motverka valvens och/eller takstolens sidotryck i en byggnad. I romansk arkitektur förekommer S. i form av regelbundet placerade väggfasta strävpelare på ytterväggarna. S hör specifikt samman med kryssvalvet och är därför främst ett kännetecken för den gotiska arkitekturen, där valvens sidotryck koncentreras till den punkt där gördel- och diagonalbågar möts.

Trepass, se pass

Travé – avståndet mellan de pelare eller kolonner som valvet i sal, alternativt den valvenhet som begränsas av två gördelbågar och sidomurar

Triumfbåge – dels ett romerskt monument med tre välvda öppningar med en krönande attika, dels den båge som delar långhus och kor i en kyrka

Tunn- och kryssvalv, se valv

Tärningskapitäl – Romanskt kapital av kubliknande form med avrundad nederdel som bildar en mjuk övergång till det cirkelrunda kolonnskaftet, de fyra flata sidorna blir genom avrundningen ungefär halvcirkelformiga

Valv – bärande byggnadselement använt för att spänna över oftare stora vidder, består av kilformade stenar som trycks mot varandra. Den enklaste formen utgörs av tunnvalvet som utgörs av en halv cylinder, denna kan kombineras med ytterligare ett tunnvalv som tvärställs och bildar då ett kryssvalv.  

Valvkappor – det fält av sten eller tegel som vilar mellan bågar och ribbor 

Vimperg – spetsig prydnadsgavel använd i gotisk arkitektur